Tillbaka, med blomkål

Okej då, jag har faktiskt blivit lite sugen på att matblogga igen. Och jag har köpt en ny kamera, så det kanske rentav blir en och annan matbild också framöver, vi får se.
Med Ekolådan följer ibland ett och annat man inte är så sugen på, det ingår i lådkonceptet att man inte får välja fritt. En utmaning, för det är ju inte så miljövänligt direkt att slänga bort oanvänd mat, eller hur?
För mig är den största prövningen blomkål. Jag tycker blomkål är fasligt trist.
Men eftersom jag fick min efterlängtade mixerstav i julklapp försöker jag nu koka soppa på allt jag får tag på. Och blomkålssoppan blev riktigt lyckad! Tillochmed lilla dottern, som varken gillar soppa eller kål, tyckte att den var "kanske inte jättegod men helt okej" och åt två portioner. Kors i taket.

Blomkålssoppa
2 vitlöksklyftor, hackade
2 gula lökar, hackade
olivolja
1 blomkålshuvud
1,25 liter buljong på ekologisk icke smakförstärkt tärning (mer eller mindre beroende på hur stort blomkålshuvudet är)
chili- och limepulver (eller ännu hellre lite inte alltför stark finhackad chili, men det hade jag ingen hemma)
örtsalt & svartpeppar
lite färskpressad citronsaft (fast det går utan också)
ett par teskedar creme fraiche (kan man nog hoppa över om man har fettpanik, eller slut på creme fraichen)
Gör så här: Fräs löken försiktigt i olja, i med blomkålen i bitar någon minut, fyll på med buljong och koka tills kålen mjuknat. Mixa. Rör i creme fraichen och krydda efter smak. Klart!

Gå vidare

Nej, det är lika bra att inse, det blir inget matbloggat just nu. Bloggen får gå i ide, kanske kvicknar den till igen, framåt våren eller så.
Men kolla gärna tankebloggen i stället, det blir nog lite mat också då och då, bland det andra.

Finfina kalorier

Fett är nyttigt nuförtiden va?
För jag har kommit på att den perfektaste kvällsmaten just nu är en kopp gott te och en macka på rågbröd med gorgonzola och smörstekta kantareller.
Inte magert, direkt, men ack så ljuvligt...

Köttfria dagar

Det är fascinerande att ett så harmlöst förslag som en köttfri dag i veckan, som chefen för FN:s klimatpanel, Rajendra Pachauri, tycker att vi alla borde börja med, kan vara så provocerande.
Jag kan faktiskt inte begripa hur någon kan känna sig hotad av en så enkel livsstilsförändring. Valet behöver ju inte stå mellan att vara vegan eller att äta biff varje dag....
Själv har jag nog fem köttfria dagar i veckan i snitt, lite mindre när lilla dottern är hemma, mer när jag är ensam.
När jag väl äter kött, då äter jag GOTT kött, ofta närproducerat, från djur som haft det så bra som möjligt under sin livstid. Och fisk, förstås, som inte är hotad.Det är verkligen ingen uppoffring.
Igår blev det kantarell-risotto, en fullmatad sallad och ett glas rött till middag, en måltid där köttet verkligen inte saknades.
Idag: pasta, tomatsås med stora vita bönor, mer sallad med vit- och rödkål i strimlor, gröna bönor och cashewnötter. Helt ok måndagsmiddag. Köttbullar hade inte tillfört något.
Men till helgen vill jag nog göra något med lamm. Eller kanske en kycklinggryta.

Hemska makaroner och god sås

Jag har sagt det förr och jag säger det igen - kikärtsmakaroner är rätt äckliga. Begriper inte varför jag köpte dem, men det måste väl ha varit någon sorts exprimentlusta.
I kväll slank de i alla fall ner, med en fullspäckad tomatsås med feta, svarta och gröna oliver, lök och vitlök och flera sorters färsk basilika från balkongodlingen.

Godis och balkongskörd

Nykokta svartrötter med bara lite riven parmesan, salt och peppar.
Mmmm. Frågan är vad man äter till?
Eller så får jag väl se det som en förrätt...
Fortfarande skördar jag från balkongen, idag blev det lite sallad, ett par gröna bönor och fem tomater. Jag köpte två små tomatplantor av okänd sort på ett minilivs vid Skanstull, och de har båda givit överraskande bra resultat för att få växa i krukor på min blåsiga och inte alltför supersoliga balkong. Gott smakar de också. Däremot har den mer än dubbelt så dyra cocktail-plantan från fina blomsteraffären blivit ranglig och skranglig, och tomaterna är färre och mognar långsammare.

Ääääntligen!

De första svenska äpplena i min närmaste matbutik (Konsum), efter en ökenvandring bland trista smaklösa import-äpplen från avlägsna fjärran länder. Jag har äppel-strejkat rätt länge nu, utom när jag var på landet och frossade på nyplockade Transparant Blanche.
Det blev en stor påse Alice och Discovery. Inte billigt, men vad gör man när man inte har egna träd? Och jag har längtat så....