tisdag 25 mars 2008

Ynklig soppa

Lite ynklig och kände för enkel soppa och kanske en macka till middag. Men när jag stod i affären och skulle välja en burk att värma (enkel var ordet) blev det jobbigt. För jag kan ju inte låta bli att läsa innehållsförteckningarna, och då känns det inte så lockande längre.
Orkade i alla fall inte handla särskilt mycket eller göra något krångligt, så det blev en morotssoppa på det som fanns hemma.
Morotssoppa, en rejäl tallrik:
en skvätt olivolja
1 vitlöksklyfta, skivad
1/2 gul lök, hackad
2 rejäla morötter i bitar
3 dl vatten
1/2 grönsaksbuljongtärning, kravmärkt
örtsalt
peppar
chili- och limepulver
Fräs löken lätt i oljan. Lägg i morot och häll i buljong, koka tills moroten är mjuk.
Mixa. Späd ev med lite kokande vatten om soppan är för tjock. Krydda efter smak. Chilipulvret är inte nödvändigt, men piggar upp. Lite finhackad persilja ovanpå passar fint.
Soppan slank snällt ner i en gnällig hals, och att den inte kostade särskilt många kronor var naturligtvis en bonus.

3 kommentarer:

Lagers tabberas sa...

Åhhhh vad jag gillar "skvätt" som mått.
Anna-Britt Agnsäter hon med "vår kokbok" åkte till Amerika och kom hem med en måttsats som hon översatte till svenska och då, i det ögonblicket tappade svenskar känslan för maten.
Jag kan förstå doktor Hagdahls synpunkter på storleken av en "nypa" som han ivrigt diskuterar med sig själv om och jag kan förstå att vi mnåste ha en våg för att laga de perfekt avvägda desserterna där glukos och salt MÅSTE vara av speciell storlek för att gå ihop sig i slutet. Men den direkta matlagningen handlar inte om mått utan om skvätt...oftast och nästan och framförallt om att smaka hela tiden, smaka, smaka.

signerat - 6 kilo! IG fl'åt ska vara GI

AnnaX sa...

Eller hur! Fast min pappa, han började inte laga mat förrän han hittade en kokbok med exakta mått, han vägrade "nypor" och "efter smak".
Så är han gammal matte- och fysiklärare också.
Men hans lammstek är grymt god! Och köttfärssåsen!

Lagers tabberas sa...

Det enda sättet att uppnå exakthet är att använda våg.
När jag skriver recept som är exakta så anger jag följdaktligen vikt isf Agnsäters måttsats.
Då får jag skäll från recepttanterna.
"Det finns väl ingen människa med våg hemma", säger de och har tydligen inte varit hemma hos folk. Det är ju nu det finns hushållsvåg i det svenska hemmen.