Bäva månde skinkproducenterna

Karin Ahlborg är på krigsstigen igen. Svensk skinka med 13 tillsatser ser onekligen inte så lockande ut bredvid en brittisk tillsatsfri.
Jag tror den svenska livsmedelsindustrin hukar lite nu. Det är så lätt att gå på Lidl och köpa importskinka i stället.
Den högst privata tillsatsjakten är lite knepigare ibland. Det går bra så länge vardagsorken är hyfsad och jag lagar egen mat.
Men de riktigt trötta dagarna är knepigare när all snabbmat och halvfabrikat känns omöjlig att köpa. Jag har ett par enkla lösningar, typ pasta med egen burktomatås, men jag behöver fler. Bra, nyttig, god mat på en halvtimme, med max 5 minuter vid spisen. Typ.
Fast i kväll gick det bra - hoummus och pitabröd som var kvar från häromkvällen, keso till dottern, en massa nya fräscha grönsaker från Ekolådan. Vi gjorde tillochmed lite dipp, sås på creme fraiche och yoghurt med en massa örter, och stavar av morötter och selleri.

Superenkelt

Färdigköpta pitabröd
Grönsallad, babyspenat, purjo, paprika, tomat
Keso till lilla dottern
Hoummus till mig:
Kikärtor på burk + lite spad
2 vitlöksklyftor
2 msk tahini
ett par rejäla skvättar olivolja
lite peppar och salt
Alltsammans kört i mixern

Middag på 10 min, och då ingick uppvärmning av pitabröden.
I den ambitiösare av världar hade jag bakat dem själv. Men inte idag.

Potatis-premiär

Vi åt färskpotatis för första gången i går. Kokt med dill.
Serverad tillsammans med grönsallad, tomat, paprika, och tunna skivor av rädisor och selleri.
Och halloumi stekt i grillpannan med mycket färsk timjan till.
Jag har en matlagningslust-svacka just nu, men färska godsaker kan ändå locka.

Fisktvekan

Har ätit grillad havskatt med förtjusande rödvinssås på krog.
Vågar inte kolla om det är okej att äta havskatt.
Usch vad krångligt det känns ibland att äta rätt.
Gott var det i alla fall. Och sällskapet var strålande!

Rabarberlycka

För ett tag sedan blev suget efter rabarberpaj omöjligt att motstå.
Konsum hade tysk rabarber att erbjuda, lite sladdriga stjälkar till ett inte särskilt lågt kilopris. God paj blev det i alla fall, och vi ville ha mer.
I helgen köpte jag ett drygt kilo rabarber på Bondens egen marknad. En hel kasse fräscha, spänstiga, härligt rosa och gröna stjälkar för ungefär samma pris som jag betalat på Konsum, 35 kr kilot.
Hälften blev till en ny paj, och jag glömde att strö på potatismjöl, och svor över att pajen skulle bli blöt och kladdig. Men den blev perfekt, minst lika bra som den på tysk rabarber (och potatismjöl). Antagligen var skillnaden i kvalité förklaringen.
Ljuvlig rabarberkräm blev det också.
I brist på egen trädgård att odla rabarber i, balkongen tror jag inte riktigt på, så kommer det att bli ett par vändor till förbi marknaden innan sommaren...

Favorit i repris

I ugnen: små bitar av morot, palsternacka och potatis, med olivolja, färsk timjan, svartpeppar och örtsalt.
Samt foliepaket med msc-märkt hokifilé, lite purjostrimlor, generöst med Santa Marias sesam-wasabimix, salt o peppar, en pytteklick smör.
På spisen: bulgur kokt i grönsaksbuljong.
Lite extra grönt till.
Middag på c:a 40 min. Eller 50 kanske, från när jag började skala den första moroten.
Och det blir nog den ambitiösaste middagen jag orkar fixa den här veckan. Om jag inte rycker upp mig i helgen.

Otack är världens lön

Jag har inte varit på så ambitiöst matlagningshumör den sista tiden.
Förutom en middag i lördags, men den bestod rätt mycket av färdigköpta (eller färdigfådda, egentligen) tacoprodukter, så den var inte så mycket att skryta med.
Men i går köpte jag färska, kravmärkta, närproducerade och vita sparrisar till ett hisnande högt kilopris. Kokade och serverade alldeles enkelt, med bara smör och lite citron.
Lilla dottern åt en kvarts sparris. Motvilligt.
Fast det blev fler åt mig, förstås...

Mat är politik

Skulle egentligen ha skrivit om middagen med döttrarna och hunden, svamprissottto och halloumi stekt i grillpanna, och sallad, och melon, och sol på balkongen och så...
Men sen blev det så mycket mat och politik i stället att det hamnade på tankebloggen i stället för här.

Kalas på nässlor och lammfärs

I dag kände jag mig riktigt stolt över hur ambitiös middag jag fixade, fast det var en vanlig stillsam hemmakväll för lilla dottern och mig själv.
Först plockade jag nässlor bakom Skinnarviksberget. Klimatvänligare kan det väl knappast bli? Snacka om närproducerat, liksom...
Det blev soppa på förvällda och hackade nässlor, med lika delar nässelspad och grönsaksbuljong, en skvätt mjölk, lite redning på smör och vetemjöl (bara lite), och så salt, peppar och en klick creme fraiche mot slutet.
Perfekt vårig förrätt tyckte jag, nja tyckte dottern (som inte gillar någon soppa alls utom purjo- och potatissoppa), men hon åt halva portionen i alla fall.
I veckans Ekolåda fanns bland annat en kålrabbi, en ny bekantskap för mig, den har legat ett par dagar som någon sorts rotfrukts-ufo i kylen. Nu följde vi råden som följde med lådan, skar den i bitar och rostade i ugnen tillsammans med potatisklyftor, vitlöksklyftor, olivolja och generöst med färsk timjan från balkongen.
Till det lammfärsbiffar med fetaost. Jag blandade färsen med hackad mynta och persilja, salt och peppar, och formade bollar med en bit feta i varje. Sen stekte jag dem i grillpannan med ytterst lite olja.
Och så en grönsallad med röd paprika till.
Kalasgott blev det. Och snyggt också, tyvärr är batterierna till kameran slut, och laddaren har gömt sig.
Hur pass klimatvänligt lamm egentligen är finns det ju olika uppfattningar om, men den här färsen var svensk och kravmärkt, så då är det väl i alla fall bättre än bra mycket annat kött.

Pajgodis

Det är inte så ofta jag hugger på recept i tidningar, för det mesta tänker jag "det där såg gott ut", lägger undan tidningen i en av mina högar, och glömmer bort det.
Men nu föll jag för den här pajen som jag hittade i DN, och den blev riktigt god. Squash och getost var en utmärkt kombination.
Det var kul att pyssla ihop täcket av flätade remsor av hyvlad squash, men pilligt, och det gick åt betydligt fler remsor än de tio som receptet säger. Fast det kan ju ha berott på att jag använde två små sqash i stället för en stor.
Annars följde jag receptet, utom att jag tryckte ut degen i formen i stället för att kavla, av ren slöhet. Men det gick bra så också.