Säkert kort

Måste bara säga att om man har i en redig klick Heinz Chilisås i köttfärssåsen så blir den alltid, alltid god.
Färsk timjan är inte heller dumt i såsen.
Jag satsar alltså på snälla mamman-rollen den här veckan, och lagar snäll-mot-barnmat. Typ spagetti och köttfärssås.
Fast det blev Kravmärkt fullkornsspagetti - nån måtta får det vara.

Vardagsfisk

Förra veckan blev en vego-vecka, men nu är lilla dottern hemma igen, och här ska ätas kött och fisk. Ja, inte alla dagar, men ibland.
Idag blev det fisk, och det känns lite småjobbigt nuförtiden att köpa fisk, om man inte har tid att springa i saluhallar eller i fiskaffärer.
På mitt Konsum hittade jag bara en sorts miljömärkt fisk, Hokifilé med MSC-märkning, så det fick det bli.

Jag la portionsbitar av fisk på folie, med lite hackad gul lök, en pytteklick smör, pressad citron, salt och peppar, och så en lustig kryddblandning av wasabi och sesamfrön som jag råkat få med mig hem och kände för att testa.
Foliepaketen la jag i ena halvan av en ugnsform, i den andra tärnade rotfrukter, palsternacka, morötter och rödbetor, som jag haft lite olivolja, örtsalt och timjan över.
Sen fick alltihop stå i ugnen på 200 grader i en dryg halvtimme.
Vitkålssallad till, med lite röd och grön paprika i strimlor, Herbes de Provence (hur många olika kryddburkar kan man använta till samma måltid? Ibland flippar jag ut lite), olivolja och örtsalt.
Det blev godkänt av dottern, som åt upp hela sin portion, och själv tyckte jag det var helt ok. Foliekokt fisk blir nästan alltid bra, även om man går loss lite bland kryddor och tillbehör...

Nya helgvanor

Det börjar bli en rutin nu - för tredje helgen i rad bakar jag surdegsbröd.
Gjorde i ordning degen på 25 g jäst, 2 dl grovt rågmjöl och 2 dl ljummet vatten lördags morgon. Slängde ner en matsked honung också, för att se vad som hände.
I morse hade jag i 3 dl vatten, grovhackade valnötter, och dessutom hackade torkade aprikoser den här gången. Samt 1 dl grovt rågmjöl, 2 dl fint, och så dinkelmjöl tills degen blev fast och fin, 5-6 dl kanske.
Sen fick den jäsa ifred under dagen, framåt kvällen knådade jag den rejält ett tag och formade ett bröd, som fick jäsa en dryg timme till. Sen gräddade jag på 200 grader, hade tänkt en timme men slarvade med att titta på klockan, så det kanske blev lite längre. Hoppas det inte blev för torrt.
Förra söndagens bröd räckte hela veckan, jag tog den sista skivan till frukost i morse, då var det lite torrt men fortfarande okej att äta.
Det blev en söndagspizza idag också, för hungriga barn att värma upp bitar av under veckan. Nu har jag kollat innehållsförteckningen på Billys panpizza, och jädrar i mig vad mycket olika ämnen man kan klämma in i en liten pizzabit.
I min pizza är det lite konserveringsmedel i salamin, annars bara rena råvaror, det mesta Kravmärkt. Det tar en timme av min söndag att göra den, och jag spar inte direkt några pengar på det, men det känns bra!

Gnällkväll

Nyinköpt oolongte.
Hembakt surdegsbröd med ruccolasallad och blåmögelost.
Och genast var kvällen lite mindre gnällig....
Oolong är mitt nya favoritte, efter att ha fördruckit mig lite på gröna teer.
Så alldeles lagom och så gott.

Vaniljglass som smakar... vanilj?

Började dagen med att testa vaniljglass, och jag har känt mig proppmätt sedan dess...
Men det var fasligt intressant faktiskt. Ett blindtest av 10 sorters vaniljglass, allt ifrån stormarknads-lågpris via tjusigare märken till småskaliga och helt naturliga.
Försökte låta bli att gissa vilka som var tillsatsfria och svara helt ärligt.
Och naturligtvis - jag, och majoriteten av testarna, föll platt för Lidls Bourbon Vanilj, med kilometerlång innehållsförteckning, men rund, mjuk och len i munnen, och med en tung vaniljsmak, förstärkt med arom och färgämne, förstås.
Däremot hade den småskaliga totalnaturliga glassen på grädde, mjölk, socker, ägg och vaniljstång det svårare. Konsistensen var grynig, smaken fick mig att tveka lite, var det vanilj, eller?
Det var vanilj. Det var ju faktiskt just det som var vanilj. Och vi kände inte igen den.
Faktum är att de flesta av oss, bland annat jag själv, är så tillvanda på smaken av vanillin och känslan av konsistensgivare att vi inte känner igen riktig vaniljglass när vi för en gångs skull stöter på den.
Ungefär som att ungar som bara ätit pulvermos (denna läbbiga gröt) tycker riktigt potatismos smakar konstigt.
Men än sen då, kanske någon tycker. Är det inte bra om glasstillverkarna har produktutvecklat och smakpaneltestat fram glass som är ÄNNU godare än den naturliga?
Nja, vill man äta emulgeringsmedel så är det fritt fram. Men jag känner mig manipulerad och lurad. Det gör jag.

Himla gott

Måste bara säga att blodapelsinerna som kom med förra veckans Ekolåda var sååå goda.
De såg inte mycket ut för världen, lite småtrista och skrumpna i skalen, men innanför gömde sig söta, smakrika, alldeles jättegoda apelsiner.
Lilla dottern, som inte är mycket för blodapelsiner annars, var överförtjust.
Hann inte fota innan vi ätit upp dem...

I stället för Billys

När jag insåg hur den här veckan skulle bli, med hopplöst uppbokade kvällar, så insåg jag också att jag hade ett matproblem.
Lilla dottern skulle behöva fixa egen middag åtminstone två kvällar.
Förr hade jag nog slängt in ett par frysta pizzor i frysen, men icke längre.
Så en sen kväll fann jag mig själv bakandes en stoor pizza, med önskefyllning à la dottern: tomatpuré, färsk tomat i tunna skivor, salami, skivade champinjoner, strimlad röd paprika, mozarella i tunna skivor,lite riven grevé, örtsalt, oregano och svartpeppar.
Pizzadegen på 25 g jäst, och dinkel i stället för vetemjöl.
Skar upp i generösa portionsbitar och frös in. Bara att värma i ugnen.
Riktigt gott faktiskt, jag tog en själv till lunch när jag jobbade hemifrån en dag.
Och så vet man vad den innehåller. Ska nog läsa innehållsförteckningen på en Billys nästa gång jag handlar, för att boosta mitt duktig-förälder-ego lite. Kan behövas efter en riktig krångelvecka...

Vi följer strömmen

Jag föll till föga, ivrigt påhejad av lilla dottern.
Jag köpte semlor idag.
Till semlor förhåller vi oss numera så här: lite men bra.
Bara på fettisdagen, och inte vilket tvåpack från SevenEleven som helst, utan fina konditorisemlor.
Så det blev varsin klassisk från Gunnarssons (Götgatan, Södermalm, Stockholm), som brukar få höga poäng i alla semmeltester. Det var 45 personer före mig i kön när jag kom vid 5-tiden (jo, det är sant) och känslan av att ha dragits med i en kommersiell masspsykos var en smula påträngande.
Svindyra var de också.
Men såååå goda. Fem plus, minst. Himla god grädde, tyckte dottern. Lagom, luftig och alls inte torr bulle, saftig mandelmassa och jo visst, jättegod grädde, tyckte jag.

Inte bara jag

Lightprodukternas tid verkar vara ute, enligt DN.
Jag hoppas verkligen att det stämmer, att vi börjar bli beredda att betala lite mer för bra, nyttig, naturlig mat som inte hotar miljön.
Det går alltid att klaga över att det blir för dyrt. Och visst, det går alltid att hitta exempel på människor som verkligen bara har råd att handla storpack på Liedl.
Men faktum är att de allra flesta av oss i Sverige har ett val. Vi lägger betydligt mindre av vår disponibla inkomst på mat än för 10-20 år sedan. När vi väljer bort riktig mat så är det oftast för att kunna välja något annat. Konsumtion som vi tycker är livsviktig. Som en svindyr barnvagn t ex, i stället för ekologisk mat till ungen, trots att allt mer forskning nu pekar på att ekologiskt är nyttigare.
Själv noterar jag att sedan jag bytt ut lättyoghurten mot den ekologiska icke-lätta, så har jag börjat äta mindre portioner utan att ens tänka på det.
Mindre men bättre - det tror jag är modellen.

Trevande brödförsök

Försöker baka surdegsbröd, något jag inte gjort på många år. Är såklart sent ute, och har inte tid att planera flera dygn framåt.
I går kväll blandade jag 25 g jäst med lite salt, 2 dl vatten och 2 dl grovt rågmjöl.
I kväll hade jag i 3 dl vatten, 1 dl grovt rågmjöl, 2 dl fint rågmjöl, 1 näve grovkrossade valnötter, och så fyllde jag på med siktat dinkelmjöl tills degen kändes bra, det blev väl sådär en 6 dl kanske, möjligen lite mer.
Jäste en knapp timme, knådade länge och väl, jäste brödet ungefär en timme till, och gräddade i 225 grader i 45 minuter.
Jag har inte smakat ännu, men det SER i alla fall gott ut. Och luktar gott.
Under tiden ringer minste bror, brödbakaren, och jag får direkt komplex när han berättar om sina surdegsbak. Han ska i alla fall mejla mig sina bästa tips...