tisdag 29 januari 2008

Light-faran

Suckralos kan hota miljön, skriver SvD.
Misstänksamheten mot lightprodukterna tar härmed ett nytt steg.
Först var det när jag hade en släng av GI-tänkande, och började fundera över varför jag oreflekterat valde lättyoughurt med fruktsmak, utan att ens kolla innehållsförteckning eller kolhydrathalt.
Det slutade jag med då, valde osötad lättyoghurt i stället
Sedan trappades det långsamt upp, och fick en extra skjuts med "Den hemlige kocken" och debatten kring den, allt matfusket, alla tillsatser och konstigheter.
Då gick jag över till ekologisk vanlig yoghurt.
Och så nu miljöhot också.
Jag tror numera att lightprodukter fungerar ungefär som lightcigaretter - man bara röker fler. Eller äter mer, då.

Nudlar à la Suede

Jag drömmer fortfarande om nudlarna jag åt i Kina för snart två år sedan. På en lunchrestaurang som inte såg mycket ut för världen BROTTADES nudelkockens assistent med degen, innan den kavlades och blixtsnabbt skars i breda oregelbundna remsor. I stora grytor med grönsaker, buljong och säkert en massa annat hemligt kokades nudelremsorna en kort stund, och det blev så gott, så gott...
Jag har inte ens vågat exprimentera med egen nudeldeg. Det här var dessutom en akut hungrig kväll med ganska urplockat kylskåp.
Så det blev snabba man-tager-vad-man-haver-nudlar, på fri hand:

Smala kinensiska bandnudlar, köpta på Konsum (vi pratar inte klimat nu, ok?)
Blandade rotfrukter i tändsticksstora bitar, det råkade bli morot, palsternacka och jordärtskocka. Skärbönor.
Purjon var slut, allt annat jag kände för var slut, det blev rödlök i tunna klyftor och en vitlöksklyfta i tunna skivor
Vatten och en tärning av Biofoods Kravmärkta vego-buljong
(Jag hade en plan som innefattade tofu. Men tofun hade hunnit bli rättså mycket för gammal. Tyvärr)
Allt kokade i 5 minuter. Chilin var också slut, men jag hade i en dos Chili- och limeblandning, som råkat hamna bland mina kryddor. Och en skvätt fisksås, just for the fun of it.
Inte så tokigt, faktiskt. Purjo hade nog blivit bättre än rödlök. Färsk chili hade inte varit dumt heller. Men efter omständigheterna godkänt.
Fast inte var det som den kinesiska nudellunchen...

måndag 28 januari 2008

Efter träning-macka

Trött, hungrig och alltför sent för att laga mat.
En himla god macka blev det i stället, med ruccola, keso, avokado, örtsalt och svartpeppar.
Brödet var en bit av de lite knepiga baguetterna vi bakade i helgen. Ingen ville gå och handla, så det blev en mix av det mjöl vi hade hemma: siktat dinkelmjöl, lite vetemjöl special, lite mer vanligt vetemjöl, och kanske lite för mycket grahamsmjöl.
Egentligen hade mackan blivit ännu godare med mörkare bröd, men nu var det det här som fanns.
Till det jasminté, på små runda bollar av blad, som vecklar ut sig i vattnet. I Kina serveras det till maten, och det passar bra när man vill ha något varmt att dricka, men inte alltför mycket smak.

lördag 26 januari 2008

Lite wild and crazy sådär

Stora dottern hedrade oss med att komma på lördagsmiddag, så vi gjorde allt vi var sugna på, och struntade fullständigt i om det passade ihop eller inte.
Risotto med trattkantareller. Något vitt vin hade jag inte hemma, inte scharlottenlök heller. Men den blev riktigt god med gul lök, svampspad (från blötläggningen av torkade trattisar), vegobuljong och en massa parmesan.
Innan dess långkokte vi en improviserad köttgryta:
Krav-märkta grytbitar av nötkött
Vitlök i skivor
Gul lök i tunna klyftor
Morot i skivor
Palsternackor och jordärtskockor i bitar
Köttet brynt i lite smör, resten försiktigt fräst , också i smör
Sedan i med 1 dl rött vin och knappt 5 dl buljong (på kravmärkt vego-tärning, glutamatfri) och en dryg matsked av Coops Kalvfond (också glutamatfri)
(Och det här var alltså lagom för 4 portioner/c:a 400 g kött, och rejält med rotfrukter)
Sedan hade jag tänkt ha i tomater också. Det glömde jag.
Men kom ihåg salt, peppar, ett par lagerblad och en rejäl dos färsk timjan.
Den kokade i drygt 1,5 timme, och trots tomatglömskan blev den riktigt bra.
Efterrätten blev brownies som lillasyster bakat, jättegoda. Lite oortodoxt som dessert kanske... men precis vad vi kände för.
Några bilder blev det inte heller. Vi bara åt...

torsdag 24 januari 2008

Synder, curry och kokosmjölk

Det är klart att man ska blanda egen ny curry varje gång, låta smakerna mötas och dofterna fylla köket...
Jo, hejsan. Så ser inte en normal vardagsmiddagsmatlagning ut i mitt kök. Här ska ätas innan någon flippar ut av blodsockerfall, helst, och inte för nära träningen, och för övrigt ska hunden kvällspromeneras innan träningen... Typ.
Men, jag har världens godaste currypulver! Köpt i en liten kryddbod i Ernakulam i Kerala, Indien. Yra av provsniffande och provsmakande kom jag ut därifrån med fler påsar än jag tänkt, bland annat den här, som skulle vara någon sorts garam masala-blandning för vegetariska rätter.
Och den är så god! Både bett och rundhet i smaken samtidigt.
Jag borde väl egentligen lämna in pulvret för kemisk analys innan det är alldeles slut, för jag kommer säkert aldrig att hitta exakt samma mix igen.
Hursomhelst, den här gången blev det en enkel potatiscurry:
Gul lök i klyftor och fräst i olja, i med garam masala och senapsfrön och fräs lite till, så i med en burk kokosmjölk och potatis i bitar som jag förkokt knappt mjuka.
Puttra en stund, i med ett par nävar frysta gröna ärtor, och puttra ett par minuter till. Klart!
Fast då dök nästa frågetecken upp - kokosmjölken.
Plötsligt slog tanken mig: Exakt hur miljövänligt är det här på en skala? Det växer ju inte kokospalmer nästgårds direkt. Ajajaj.
Om jag förstod den pyttelilla texten på burken rätt hade den tillverkats i Danmark. Man får väl hoppas att själva kokosen transporterats dit på en mycket icke-nedsmutsande och bränslesnål båt...

onsdag 23 januari 2008

Lyckat infall

På väg mellan ditt och datt på jobbet slog det mig plötsligt - de där jordärtskockorna i kylen, om man gjorde något av dem tillsammans med laxfiléerna i frysen, de smakerna borde väl passa ihop?
Och minsann. Ibland är det bra att följa de plötsliga infallen.

Det blev laxfilé med jordärtskocksmos, bulgur och haricot vertes.
Jag kokade bulgur i grönsaksbuljong. Kokade jordärtskockor i bitar mjuka i vatten och lite salt, körde dem i mixern, spädde med lite av kokvattnet, och blandade i en liten klick creme fraiche, salt och peppar. Stekte laxfiléerna i grillpannan och strödde på flingsalt, svartpeppar och lite pressad citron. Ringlade olivolja och strödde lite pinjenötter över bönorna.
Och det blev riktigt gott, smakerna stämde precis!

tisdag 22 januari 2008

Brödlyx


Eftersom jag har vägarna förbi Rivalbageriet, och eftersom det är en sådan dag helt enkelt, unnar jag mig lite brödlyx.
Ett halvt av deras fantastiskt goda surdegsbröd med kastanjeolja, dyrt så man hisnar men sååå gott. Några små roliga kuvertbröd i miniformat att pigga upp sjuka dottern som inte har någon matlust blir det också.
Funderar över om jag skulle kunna minska min alltför vidlyftiga brödkonsumtion genom att BARA köpa bröd på Rival? Jag menar, då skulle jag inte ha råd att äta så mycket, och samtidigt skulle varje skiva vara så... god, helt enkelt.
Fast det är kul att baka också. Kanske skulle testa att baka surdegsbröd till helgen, det var åratal sen sist..
Vi får väl se.
När jag ändå är på unna-mig-humör får det bli en snabb cappuchino på Kaffebar också. Jag struntar i att det blivit trendigt, dom har verkligen stans godaste kaffe, och det var inte fasligt trångt alls innan lunchrusningen.
Sen hastar jag hem till sjuka barnet igen. Färdigunnat.

söndag 20 januari 2008

Bröd och soppa

Ett blomkålshuvud låg i kylen och ropade på uppmärksamhet. Soppa, tänkte jag, och det blev det, med gul lök och grönsaksbuljong.
Jag följde Ekolådans tips och slängde i en rejäl näve hackad ruccola, efter att blomkålen och löken hade kokat i en kvart, men innan jag körde alltihop i mixern. (Jag vill ha en mixerstav, jag vill ha en mixerstav! Det är så kladdigt att köra soppa i mixern...)
En klick cremé fraiche kostade jag på mig att röra i också.
Det blev riktigt gott, och fräscht med ruccolan, ett bra tips.
Till det nybakat bröd, "Ett fantastiskt bröd" ur Nya Annas Mat av Anna Bergenström, en stöttepelare i köket. Det är verkligen ett fantastiskt och lättbakat bröd, fast av den sorten som ska ätas upp snabbt, men helt perfekt till soppa. Jag bytte ut vetemjölet mot dinkelmjöl, överdoserade grahamsmjölet lite, och slängde på lite sesamfrön innan gräddning. Det fungerade fint.

torsdag 17 januari 2008

Snabbmat

Behövde fixa en snabb middag, och samtidigt hade veckans Ekolåda kommit, så det blev en liten dykning ner i den, och inspiration från deras tips. Jag passar på att äta helt vegetariskt när inte lilla dottern är hemma.
Zucchini och aubergine i skivor, röd lök i klyftor, paprika i bitar, olivolja, svartpeppar och flingsalt. In i ugnen en kvart på 200 grader, sedan ner med cocktailtomater i halvor, och så 10 minuter till i ugnen.
I tipset var det fetaost också, men det hade jag ingen.
Till det kokade jag matkorn, och snodde ihop nån sorts sås på yoghurt och örter, mest basilika.
Inte den mest inspirerade eller genomtänkta middagen direkt, men det blev helt ok faktiskt.

onsdag 16 januari 2008

Brutalt

Stora dottern läser Mats-Eric Nilssons "Den hemlige kocken".
Brutal, är hennes omdöme.
Och så pustar hon lite, för hon har levt rätt mycket på färdiga soppor. Nu läser hon innehållsförteckningarna, och då går det ju inte längre.
Nej, livet blir krångligare efter den boken, det är sant. Men samtidigt är det lite kul faktiskt, att bojkotta det massproducerade och tillfuskade, att leta schyssta alternativ, att stötta producenterna med rent mjöl i påsen som oftast visar sig vara rätt små och rätt alternativa.
Apropå alternativ - jag har testat pasta på dinkel- och kikärtsmjöl, som skulle vara ett proteinrikt alternativ, lämpligt när man drar ner på eller utesluter kött. Kravmärkta var de också, makaronerna. Och rätt äckliga, tyvärr. Kikärtorna ska nog helst ätas på andra sätt....

tisdag 15 januari 2008

Frukostar är fint

Jag har alltid gillat frukostar, och haft olika favoriter genom åren.
Som barn åt jag alltid Bollnäsfil (fast då hette den inte så, det var bara den fil man köpte i Bollnäs, och bra mycket godare än all annan fil) med hemgjorda rårörda lingon och hårt bröd brutet i bitar.
Periodvis blir det numera gröt på dinkelflingor, rågflingor och fiberhavregryn, med frysta svarta vinbär och lite hallon, som hinner bli lagom tinade när man blandar ner dem i den varma gröten.
Annars äter jag yoghurt med frukt och müsliblandning. Numera köper jag inte müsli, det blir för sött eller för trist. I stället improviserar jag ihop en blandning varje morgon, det tar bara någon minut. I morse blev det så här:

En halv näve fiberhavregryn, ungefär lika mycket dinkelflingor. Ett par nypor var av hela linfrön, solrosfrön och pumpafrön. Ett par sötmandlar, fem hasselnötter och två valnötter brutna i bitar.
Alltihop strött över en halv banan och ett halvt äpple i bitar, lite russin och ekologisk yoghurt....
Så gott! Det är något med mixen av nötter och frön som känns så rätt. Kanske den födosamlande stenåldersmänniskan i mig som nickar igenkännande...

lördag 12 januari 2008

En klassiker

Det har varit några lata matdagar, mest purjo- och potatissoppa ur frysen, och inga matlådor.
Ibland är man bara för trött...
En kväll lyckades yngsta dottern bjuda bort sig själv på middag, då kändes det som en total njutning att lägga sig i soffan med en kopp örtte och två mackor, och nicka till en stund innan det var dags att gå och möta dottern.
Men idag är det lördag, och efter en tvåtimmars hundpromenad med trevligt sällskap (tack för det Maria!) blev det en klassiker som vi gjorde ofta när äldsta dottern var liten: Pastagratäng med ren.
Man kokar lagom mängd pasta, helst penne, men inte längre än att den är hyfsat al dente, och lägger den i en ugnsform.
Strimlar några skivor renstek (smörgåspåläggsvarianten) och blandar med pastan.
Klickar i några skedar creme fraiche och rör om så den blandas ner ordentligt.
Blandar ner svartpeppar, lite salt och generöst med hackad färsk basilika.
Strör över riven ost, generöst var ordet.
Och kör alltihop i ugnen på 200 grader tills det fått lite färg, 5-10 minuter kanske, inte mer.
Dottern var överförtjust, och åt rätt mycket sallad på broccoli, vitkål, tomat och rödlök av bara farten.

onsdag 9 januari 2008

Bra!

Kändiskrögarna skippar torsken, skriver DN.
Bra, även om vissa inte verkar ha fattat galoppen utan "lallar" (hehe).
Det kanske finns hopp om en rejäl omsvängning i tänkandet ändå? Ett litet hopp i alla fall?

Om du får oväntat besök

Så oväntat var nu inte gårdagskvällens besök, för Maria ringde innan.
Hon kom mitt i matlagningen, och hade en flaska rödvin med sig som passade finfint. Yngsta dottern hade tjatat till sig en köttmiddag (hon är inte helt förtjust i mina gröna ambitioner) och det blev lammfärsbiffar fyllda med fetaost och ugnsrostade rotfrukter till. Samt en omgång till av den knepiga salladen på vitkål och avocado, jag hade en perfekt ätmogen avocado kvar, och lite kokta gröna bönor.
Det blev inte en smula kvar till dagens lunchmatlåda, så middagen får väl anses som lyckad.
Lammfärsbollarna: Salta och peppra lammfärsen lite lagom, krama små bollar av fetaost och omge med lagom mängd färs, stek i teflonpanna utan smör.
Rotsakerna: Tärna blandade rotfrukter och skär klyftor av en rödlök, krydda med flingsalt, olja och timjan, ringla över olivolja och kör i ugnen på 200 grader tills de är lagom mjuka och har fått färg. Hur länge beror på hur stora bitarna är, 30 - 45 minuter brukar det ta i min ugn.
Igår hade jag potatis, gulbetor, sötpotatis, morötter, palsternacka, jordärtskockor och morötter hemma. Det blev en intressant och inte alls oäven blandning.
För övrigt känns det miljömässigt mer okej att köpa lammfärs än nötfärs. Annars blir bollarna himla goda med nötfärs och ädelost också...

tisdag 8 januari 2008

Dagens matlåda...

... innehöll resterna av gårdagens middag, och den var en gammal bekant:
Fullkornspasta med tomatsås med bönor.
Världens enklaste och snabbaste sås, hackad gul lök och vitlök fräst i olivolja, en burk tomater (ekologiska såklart!), och ett par deciliter bönor av valfri sort.
Den här gången kidneybönor från frysen, eftersom jag fick ett ryck en helg innan jul och storkokade bönor. Det är så enkelt egentligen bara man planerar. Jag la stora vita bönor och kidneybönor i blöt på fredagskvällen, kokade upp i varsin gryta morgonen efter, och sedan fick dom stå och puttra medan jag gick långpromenad med hunden.
Så nu är frysen full av lagom stora portionspåsar med bönor, som jag använder i sallader, såsor eller grytor.
(Nej, jag är inte alltid sån. Ofta blir det färdiga bönor på burk. Helt ok det med, fast dyrare, och inte fullt lika mycket näringsämnen kvar.)
Såsen piffades upp med salt, peppar och en intressant kryddblandning av persilja, chili och dragon. Fast den blev faktiskt bättre med stora vita bönor...
Jag hade med en salladsburk till jobbet också, avocado i bitar och strimlad vitkål, lite pinjenötter över, olja och flingsalt. En kombination som mest berodde på vad som råkade finnas hemma, men den blev riktigt bra.

måndag 7 januari 2008

Gröna löften

En bra idé är Matälskaren Lisa Förare Winbladhs gröna nyårslöften.
Här är mina gröna matlöften:
1. Fortsätta med Ekolådan, som har gjort min meny mycket grönare under 2007. Jag skulle aldrig ha ätit lika mycket rotfrukter och kål om de inte hade legat där i lådan utanför dörren varje vecka.
2. Bara äta fisk som är okej ur miljösynpunkt. Ingen flatrökt ål i sommar (snyft!), ingen mer extraprislax om den inte är miljömärkt, och det är den ju aldrig... Torsk har jag redan slutat med.
3. Bli bättre på att handla efter säsong.
4. Bara köpa kravmärkt kött, och undvika fläsk. Fast det blir knepigt med yngsta dottern, som bara vill ha skinka eller salami på mackorna...
5. Fortsätta att handla mat utan bil - det absolut viktigaste miljövalet när det gäller mat är hur matkassen fraktas hem. Inte särskilt svårt, dock, jag har ingen bil.

Så var där ännu en matblogg...

Ett hastigt infall - och plötsligt hade jag en matblogg också.
En liten innehållsdeklaration, eller kanske mer bloggambition:
Jag tycker mat är viktigt. Vad vi stoppar i oss har betydelse, både för oss själva och för samhället omkring oss.
Jag är ingen kock, utan snarare en oskolad vardagsmatlagare, som försöker äta vettigt och samtidigt få vardagen med heltidsjobb, barn, hund, träning och allt det där att fungera någorlunda. Jag är inte vegetarian, men har dragit ner rejält på köttkonsumtionen, och äter oftast grönt.
Jag funderar mycket på maten ur miljösynpunkt och försöker äta så ekologiskt som möjligt. Rättvisemärkt försöker jag också välja. Och undvika onödiga tillsatser, halvfabrikat och färdigmat, en knepig konst när vardagsmaten helst ska vara klar på en halvtimme.
Jag gillar nya smaker och att nosa på andra kulturers mat, och är ingen stor vän av traditionell svensk husmanskost. Med vissa undantag.
En släng av GI-tänk kommer över mig ibland, fast det är nog mest för att väga upp min svaghet för glass, godis och bröd. Egentligen tror jag på att äta allsidigt, säsongsanpassat och mindre av kött, fett och socker. Fast det är inte alltid jag lever upp till det...