Vill vi inte ha kvalité?

Går på seminarium om hur vårt köpbeteende påverkas och styrs. Intressant om hur liten koll man faktiskt har, hur konsumenter egentligen uppskattar en vara mer än en annan, men ändå väljer den andra eftersom hjärnan är så begränsad att man fattar beslut efter vilken produkt man känner igen snarare än efter vad man egentligen vill ha.
Men vad som verkligen stannar kvar är etnologen och måltidsforskaren Richard Tellström och hans siffror.
På 50-60-talet la vi 30% av vår disponibla inkomst på mat, nu 15%. Ändå larmas det det ligen om att maten är så dyr, så dyr. Och ekologiskt är ju alldeles för dyrt att köpa, trots att det börjar komma en hel det vetenskapliga bevis för att ekologiskt odlade grönsaker är nyttigare än konventionellt odlade. Förutom miljöaspekterna då.
Kött har vi råd med, tycker vi. Den svenska köttkonsumtionen har gått upp med 80% sedan 1980. Man har alltså inte råd att köpa ekologiskt, men klimatfarligt kött har man råd med, betydligt mer än vad som egentligen är nyttigt att äta.
Kvalité är alltså inte viktig när svensken handlar mat. Maten är tvärtom något man kan dra ner på, köpa billigare när det är lite knapert.
"När vi har handlat för mycket platt-TV och åkt för mycket till Thailand - då minskar vi på maten" sa Richard Tellström.
Det är ju förvisso inte verkligheten för alla. Men det tål verkligen att tänka på, vad maten får kosta, hur mycket plats den får ta i budgeten, vilken budget man nu har. Varför just maten i första hand bara ska vara billig. Varför det (fortfarande, trots allt) pratas så lite om matkvalité.